Fibrer viktigt för landsköldpaddor från torra områden
(M. Baur, Prof. Dr. R. Hoffmann)
Europeiska landsköldpaddor och ryska stäppsköldpaddor är mycket populära sällskapsdjur. Som vilda djur är dom extremt anpassade till sin miljö. Så är också deras matsmältning anpassad till vad biotopen erbjuder. I ursprungsområdena för de europeiska landsköldpaddorna råder ett torrt medelhavsklimat. Djuren hittar endast under våren färska gröna växter - jämförbart med växtligheten under sommaren hos oss Från maj torkar växterna märkbart och innehåller mindre protein och lättsmälta energirika ämnen - det blir delvis jämförbart med hö. På den asiatiska stäppen råder liknande men ännu mer extrema förhållanden. För att kunna existera i sådana områden och leva på vad som finns tillgängligt har dessa arter utvecklat speciell anatomisk uppbyggnad och anpassats fysiologiskt. Dom har en relativt liten mage som inte är så tänjbar så dom kan inte äta stora mängder vid ett tillfälle utan behöver små mängder vid fler tillfällen. Blindtarm och tjocktarm är uttänjda till rymliga jäskammare och fyller en stor del av bukutrymmet. I dessa kammare sker med hjälp av en ytterst effektiv tarmflora (diverse bakterier och encelliga organismer) en kontrollerad jäsning av fibrerna så att sköldpaddorna ska kunna tillgodogöra sig denna typ av föda. Fodret stannar två veckor i matsmältningssystemet. Om det saknas fibrer eller om det ersätts med lättsmälta ämnen som socker och stärkelse blir jäsningen felaktig vilket medför förkortad matsmältning. Tarmfloran utarmas eller till och med dör. Sköldpaddan förlorar vätska och utvecklar diarésjukdomar. Risken för parasitangrepp ökar.
Eftersom tillgången på vatten är mycket knapp under flera månader i deras miljö skiljer sköldpaddorna ut avfallsprodukterna från proteinet som urinsyresalt (urater) som är olösligt i vatten för att behålla vattnet i kroppen. För mycket urater i kroppen som följd av för hög proteinhalt i födan kan inte skiljas ut. Njurförsvagning och smärtsam mot döden ledande gikt blir följden.
En lämplig kost ska således inte innehålla lättsmällta ämnen som socker och kolhydrater utan en hög procentsats fibrer och vara så proteinfattig som möjligt (5-8 %).
För att matsmältningen av fiberrik kost ska fungera på ett bra sätt krävs en optimal kroppstemperatur (35-37 C). Det uppnås genom vistelse i solen eller med hjälp av en värmalampa som ger yttemperatur på skölden runt 30° C (kallare områden måste också finnas)
Ljus och strålningsvärme ökar aktivitet och matlust.
