En viktig faktor för friska och normalt utvecklade reptiler i fångenskap
Av Andy C. Highfield
Mikroklimat används av många reptiler och amfibier för att klara sig i ogynnsamma miljöer och för att reglera kroppstemperatur och vattenbalans. Några välkända exempel på utnyttjande av mikroklimat är jordhålor som används av landsköldpaddor i torra miljöer och ödlor, exempelvis rysk stäppsköldpadda och dabbagam. Ett annat exempel är grodor som packar in sig i lera under den torra årstiden. I varje exempel söker djuret att skydda sig mot extremt höga eller låga temperaturer och att förhindra omfattande förluster av kroppsvätska genom andning eller avdunstning. Utan detta skydd skulle djuren dö på grund av uttorkning.
Medan användandet av mikroklimat är utbrett i naturen, uppfyller många reptilägare inte dessa behov och förstår inte vilka allvarliga konsekvenser för hälsan som kan uppkomma som resultat av att man inte kan skapa lämpliga miljöer där djuren kan finreglera sin temperatur och fukt.
Ett exempel på hur katastrofalt bristen på mikroklimat kan vara är den höga dödlighet av urinsten (”stenar” som formats av urinsyra) och njurfel som förekommer bland ungar av Testudoarter som uppfötts under varma lampor på substrat som tidningspapper i glasakvarier. Fastän kosten och tillgängligheten av friskt dricksvatten spelar en stor roll vid utvecklingen av dessa problem är miljön otvivelaktigt av samma betydelse.
Tjugo fångenskapsfödda Testudo ibera från tre separata kullar delades i två grupper. Den första gruppen hölls i två år i en inomhusmiljö som bestog av en stor glasbur med tidningspapper på botten, utrustad med infraröd keramikvärmare och UVB-rör. En vegetairsk kost med låg proteinhalt och hög fiberhalt baserad på vilda växter gavs. Allt enligt de rekomendationer som ges i Tortoise Trust’s ”Tortoise and Turtle Feeding Manual”.
En andra grupp fick samma kost, samma ljus och värme men buren var en öppen modell med ett 7 cm djupt substrat bestående av 50% jord och 50% sand (som i sandlådor). Några stenar, plantor och ihåliga träkubbar kompleterade. Det blev genast uppenbart att sköldpaddorna använde substratet, dom grävde ofta ner sig fullständigt, nattetid eller vid varmt väder.
Detta beteende speglar nära det som man kan se hos samma arter i naturen där unga djur ligger nergrävda större delen av dagen och bara kommer fram för att sola och beta.
Beteendet innebär många fördelar för unga sköldpaddor. Det skyddar dom effektivt mot olika rovdjur och minskar dramatiskt avdunstningen via huden och andningen (70 resp 30% av avdunstningen). Det minskar också energiförbrukningen med 80% jämfört med åtgången vid aktivitet och hjälper till att stabilisera kroppstemperaturen genom den nära kontakten med underlaget.
Sköldpaddor som hålls på flata underlag där dom inte kan borra ner sig utsätts dels för högre grad av avdunstning dels för hastigare och mer omfattande temperaturvariationer och blir mer aktiva. Aktiviteteten pga hög värme är inte nödvändigtvis av godo då det leder till ökad aptit. Djur som hålls på detta sätt tenderar att växa snabbare och är därmed mer benägna att drabbas av brist på mineraler och spårämnen, speciellt det som leder till MBD (Metabolic Bone Disease). I försöket uppnådde efter 18 månader den grupp som gått på tidningspapper en vikt som med 38% överskred vikten hos den grupp som gått på jord/sandblandningen. Utsöndringen av urinsyra var synligt större hos ”pappersgruppen” vilket indikerade ett högre intag av protein och en lägre grad av vätskebalans. Efter 24 månader uppkom det första fallet av urinsten. Inget av djuren i jord/sandgruppen drabbades av sådana problem.
Mer än 60 ungar av Testudo kleinmanni, Testudo graeca, Testudo ibera och Geochelone pardalis har vi fött upp på jord/sandsubstrat som tillåter skapande av mikroklimat. Inget av dessa djur har fått njurfel eller sten i urinblåsan. Tillväxten är relativt liten och sköldarna är jämna utan pyramider eller kullar.
